"...Karaktäristiskt för Winmalms målarkonst är undersökandet av ljus och mörker utifrån måleriets egen historia. Ett drag som sonderas frekvent via en egenartad och självlysande kromografi. Praktkolorerade mattor, sprakande neonkolorit och polariserade motivfragment sammanfogas förvånande ofta till en minnespockande bild, eller till ett tidsligt sammelsurium av retinala snapshots. En bildstorm, av stundom hallucinatoriska och drömska inblickar, där perspektiv och form tycks dansa i en utdragen metamorfos så att en fast och orienterbar punkt svårligen låter sig säkerställas. Istället skannar blicken, i Winmalms senare måleri, konstant över bildytan i ett futilt försök att fånga en figural helhet. Winmalms måleri uppenbarar således närmast ett mnemoniskt panorama av bildfragment där förgrundens motivruiner och gestalter framträder som dunkla siluetter, oigenkännbara i detalj, fast kroppsligt kännbara som överbelysta och stumma ytor. Winmalms måleri alluderar därmed, både metaforiskt och fenomenologiskt, till ett spektralt och teatralt betraktande Ett betraktande som via Winmalms iscensättande av disparata bildelement provocerar fram ett närmast sublimt åskådande eftersom betraktaren ofta själv måste sammanfatta och helhetsgöra Winmalms bilder. Winmalms måleri planerar därmed en kommunikationsprocess via sina bilder. En kommunikation med betraktaren men även med vår imaginära gemenskaps projektioner och spöklika referensramar, vilken låter oss nå oförväntade insikter. Insikter som nödgas artikuleras och förmedlas om de skall bli mer än seende. Winmalms måleri är därmed inte ett kontemplativt "what you see is what you get-måleri" utan synnerligen reflexivt, och kräver att upplevelsen kommuniceras, eller rättare sagt: Winmalms måleri vill berätta och återberättas..."